Intervju med Cherine – 25 år på Samariterhemmet

Fotograf: Magnus Aronsson

Grattis Cherine, idag är det precis 25 år sedan du började att jobba på Samariterhemmet!

Varför började du jobba här?
Jag började jobba på Samariterhemmets Gruppboende 18 maj 1998.
På den tiden var det ett demensboende som låg på Dragarbrunnsgatan 69 och som sedan flyttade till Kungsängsgatan 46 – som numera heter Ebbagården.

Innan jag började på Samariterhemmet så jobbade jag på Kronparkens sjukhus inom långvård och när jag tack vare en kompis kom på besök på Samariterhemmets gruppboende så slogs jag av att det här var något helt annat. Här ville man bevara de friska, göra det hemtrevligt för de boende, låta de boende ha egna möbler.  ”Agda” fick vara Agda – man jobbade helt enkelt för att möta varje person precis där den befann sig. Man lagade all mat själv på respektive våning och de boende kunde vara med i det arbetet. Det kändes så bra att man jobbade så, så när jag fick möjligheten att börja jobba här så tackade jag genast ja.

Har du jobbat med samma arbetsuppgifter hela tiden?

Nej, jag har inte jobbat med samma uppgifter hela tiden, men jag har jobbat med personer med demenssjukdom under alla år, fast på olika sätt. Jag är utbildad undersköterska och utbildade mig vidare till Silviasyster 2015 – vilket innebär att man har en spetskompetens inom demenssjukdomar. Så nu har jag alltså en spetskompetens inom demenssjukdom vilket jag är väldigt tacksam över. Jag jobbar nu både som aktivitetsansvarig på Ebbagården och på Samariterhemmets Hemvård, där vi hjälper de äldre i hemmet så att de kan bo kvar hemma så länge som möjligt.

Hur har dina 25 år sett ut här på Samariterhemmet?

Tiden har gått så fort! Jag har svårt att tro att det har gått 25 år. Jag är så tacksam över att jag har fått jobba här, i den här fina miljön och med så fina kollegor. Jag har haft så bra chefer hela tiden som har trott på mig och gett mig förtroende och ansvar – låtit mig vara med och utforma verksamheten. Jag har hela tiden fått uppmuntran och förtroende och de har gett mig nya uppdrag och utmaningar att ansvara för.

Har du några speciella minnen som du fått uppleva under den här tiden?

Ett fantastiskt minne jag har är från mina första år här, när en av våra boende kunde berätta att hen kände till min historia. Jag kom nämligen  till Sverige som flykting då jag var 12 år och  hen jobbade på migrationsverket då min pappa och min farfar fick sitt uppehållstillstånd. Då kände jag mig nästan snurrig, den personen som hade varit med och hjälpt min familj att få ett tryggt liv i Sverige, den personen kunde jag nu få ge den bästa omsorgen tillbaka! Jag har fortsatt kontakt med barnen i den familjen. Fantastiskt vad livet för med sig, 

Ett annat fint minne är en konstnär som bodde här hos oss. Han upplevde att allt hans konstnärskap hade fallit bort, men så tittade vi på ett naturprogram tillsammans –  då ville han gärna måla igen. Han blev så glad när han kände att hans konstnärskap fanns där, även om mycket annat hade blivit så annorlunda på grund av hans demenssjukdom. Det blev en fantastiskt fin tavla som pryder väggen här i Gårdsstugan på Ebbagården.

Något speciellt du vill tillägga?
Jag älskar att jobba med omsorg om äldre personer. Det är en sådan glädje när man hittar varandra och ser i blicken att den äldre känner glädje. Även när de anhöriga uttrycker sin tacksamhet, det finns inget bättre.
Jag önskar verkligen att alla människor får ha en fin ålderdom. Här på Samariterhemmet ger vi det lilla extra till var och en för varje människa är värdefull.