Dragarbrunnsgatan 70
753 20 Uppsala, Sverige

Org.nr 817600-0803
018-56 40 00
info@samariterhemmet.se

PG 8766-8
BG 230-0366
Samariterhemmet logo

Forskning om ensamhet

Vad säger forskningen om äldres ensamhet?

Ensamhet kan vara frivillig eller ofrivillig. Den kan vara objektiv eller subjektiv. Vi kan uppleva stark ensamhet fast vi har många sociala kontakter och relationer. Vi kan kännas oss ensamma även i andras sällskap. En del människor har `å andra sidan få sociala kontakter utan att känna sig ensamma.

Personer 65 år och äldre löper risk att drabbas av ensamhet och risken ökar med stigande ålder. Brist på en kärlekspartner är en stor anledning till känslan av ensamhet, men tillgång på sociala nätverk verkar ha större betydelse. Isolering och ensamhet går helt emot våra grundläggande behov. Därför är det så skadligt för vår hälsa.

Ensamhet kan leda till psykisk ohälsa som depression, ångest och oro. Det kan också leda till ökad alkoholkonsumtion, sämre matvanor, fysiska problem, nedsatt självkänsla och död i förtid.

När vi själv väljer att vara ensamma kan vi koppla av utan att behöva anpassa oss till någon annan och kanske få den vila och tid för reflektion som vi behöver. Tillfällig ensamhet behöver heller inte vara skadlig, men om den inte bryts kan det få konsekvenser för våra känslor, beteenden, och hälsan i stort.

Varför blir äldre ensamma?

Ensamhet kan komma plötsligt eller långsamt. Förlust av en närstående, familj eller husdjur är ofta ett skäl till att ofrivillig ensamhet uppstår. Liknande riskfaktorer är att drabbas av sjukdom eller olika fysiska hinder som gör det svårt att ta sig in och ut ur hemmet.

Upplevelsen av ensamhet kopplas lätt ihop med en känsla av att ha blivit över, övergiven och bortvald, och är ofta förknippad med skam. Vi vill inte berätta för andra att vi känner oss ensamma. Det är lättare att säga att man är deprimerad, vilket gör att depression och ensamhet ibland förväxlas med varandra, även om  ensamhet i förlängningen kan leda till depression. Kanske är det just skammen som gör att vi drar oss för att prata om det, vilket gör att vi istället hamnar vi i en ond spiral som håller oss i ensamhet helt i onödan.

Risk för att misstolka signaler

Det är lätt att hamna i en ond cirkel. Genom att misstolka andra människors signaler kan den som känner sig ensam, uppleva tillvaron som hotfull och otrygg, vilket gör att man undviker sociala sammanhang. För att skydda sig själv mot besvikelse kan man skapa en negativ och bortstötande utstrålning, vilket gör att omgivningen uppfattar att de ska hålla sig borta.

Vad säger forskningen om ensamhet?

Vad säger forskningen om äldres ensamhet?

Ensamhet kan vara frivillig eller ofrivillig. Den kan vara objektiv eller subjektiv. Vi kan uppleva stark ensamhet fast vi har många sociala kontakter och relationer. Vi kan kännas oss ensamma även i andras sällskap. En del människor har å andra sidan få sociala kontakter utan att känna sig ensamma.

Personer 65 år och äldre löper risk att drabbas av ensamhet och risken ökar med stigande ålder. Brist på en kärlekspartner är en stor anledning till känslan av ensamhet, men tillgång på sociala nätverk verkar ha större betydelse. Isolering och ensamhet går helt emot våra grundläggande behov. Därför är det så skadligt för vår hälsa.

Ensamhet kan leda till psykisk ohälsa som depression, ångest och oro. Det kan också leda till ökad alkoholkonsumtion, sämre matvanor, fysiska problem, nedsatt självkänsla och död i förtid.

När vi själv väljer att vara ensamma kan vi koppla av utan att behöva anpassa oss till någon annan och kanske få den vila och tid för reflektion som vi behöver. Tillfällig ensamhet behöver heller inte vara skadlig, men om den inte bryts kan det få konsekvenser för våra känslor, beteenden, och hälsan i stort.

Varför blir äldre ensamma? Ensamhet kan komma plötsligt eller långsamt. Förlust av en närstående, familj eller husdjur är ofta ett skäl till att ofrivillig ensamhet uppstår. Liknande riskfaktorer är att drabbas av sjukdom eller olika fysiska hinder som gör det svårt att ta sig in och ut ur hemmet.

Upplevelsen av ensamhet kopplas lätt ihop med en känsla av att ha blivit över, övergiven och bortvald, och är ofta förknippad med skam. Vi vill inte berätta för andra att vi känner oss ensamma. Det är lättare att säga att man är deprimerad, vilket gör att depression och ensamhet ibland förväxlas med varandra, även om  ensamhet i förlängningen kan leda till depression. Kanske är det just skammen som gör att vi drar oss för att prata om det, vilket gör att vi istället hamnar vi i en ond spiral som håller oss i ensamhet helt i onödan.

Risk för att misstolka signaler

Ensamma människor kan lätt hamna i onda cirklar. De kan uppleva tillvaron som hotfull och otrygg och undviker då sociala sammanhang genom att misstolka andra människors signaler, uppleva dem som hotfulla eller avvisande. För att skydda sig själv mot besvikelse kan man skapa en negativ och bortstötande utstrålning, vilket gör att omgivningen uppfattar att de ska hålla sig borta.

Att försöka öka de sociala kontaktytorna kan vara ett sätt att bryta ensamheten men ibland behöver man professionell hjälp. Att förstå vad det är som triggar de negativa känslorna, hur man kan hantera dem och hur man kan göra för att få till en förändring är svårt att göra på egen hand. Man kan också behöva hjälp för att ta itu med svårigheter man hamnat i som är kopplade till ensamheten, till exempel en depression.

Det märks inte minst vid skilsmässa där mannen oftast mår sämst och blir mer ensam än kvinnan. Personlighetstyp spelar också roll. Utåtriktade personer som är känslomässigt stabila klarar av ensamheten bäst. De blir också minst ensamma.